Marko vill att fler män söker till cancerrehabilitering

Cancerrehabilitering | 2023-01-10

Efter en fysiskt och psykiskt krävande cancerbehandling sökte Marko hjälp hos CancerRehabFonden. Det vill han att fler män gör.

Jag är inte den som söker vård i första taget, men när jag kände en knöl på halsen visste jag direkt att den inte var normal. Det var cancer och den växte fort, de hittade totalt sju knölar i min hals.

Mina bakre tänder opererades bort, för att strålbehandlingen inte skulle kunna skada rötterna och göra så att käken gick av. De tog också bort mina halsmandlar och en tumör längst ner på tungan. Sedan strålades jag måndag till fredag i sju veckor. Allt var tvunget att gå i ett för att cancern inte skulle vinna. Jag tror att jag var i chock under den tiden, för det tog några månader efteråt innan jag fattade vad jag varit med om.

Under behandlingarna hade jag stöd av en kurator som jag själv bett om, och jag fick en vårdpärm som innehöll information både för mig och min familj. Men efter sista behandlingen var det som att vården sa "Nu är du klar, där är dörren". Det var som att kliva ut i tomhet. Vem tar emot där på andra sidan? Jag letade själv upp CancerRehabFonden.

Det händer något med kroppen när man haft cancer, jag kan inte förklara vad, det är bara andra som varit igenom det som förstår. På CancerRehabFondens rehabiliteringsprogram samlades människor från hela Sverige, i olika åldrar och med olika bakgrund. Vi var alla där av samma anledning och man behövde inte berätta eller förklara hur man mådde, alla visste och förstod ändå. Vi kunde stötta varandra, ge tips och dela erfarenheter. Och så fanns det experter på plats som vi kunde diskutera med och få hjälp av. Jag fick känna mig som mig själv igen. Jag är inte sjukdomen, det är bara en diagnos, jag är fortfarande densamma som innan jag blev sjuk.

Min hud på halsen är totalförstörd för resten av livet på grund av strålningen. Jag känner ingen smak och har ingen egen salivproduktion längre. Jag sökte till en FoodPower-vecka för att jag ville hitta mat som kanske kunde trigga saliven och för att få lära mig om vitaminer och mineraler som kroppen behöver. Nu dricker jag regelbundet de smoothies vi fick göra under veckan. Och förr var jag vaken flera timmar på nätterna, men det är jag inte längre för i yogan fick vi lära oss avslappning och andningsteknik för att kunna sova bättre.

Jag tror att män generellt tänker att de ska klara av allt själva och att när behandlingarna är över är det bara att gå vidare. Men jag vill säga till dem att söka cancerrehabilitering.

På min arm har jag Ett ord, tusen känslor tatuerat. Det kom till mig under behandlingarna. Cancer är bara ett ord, men det innebär tusen känslor att drabbas. Jag tar vara på livet mer nu och jag uppskattar saker betydligt mer idag, sådant som jag förr tog för givet.