Rehabveckan gav Pernilla ett nytt och ljusare sätt att se på livet

Cancerrehabilitering | 2020-05-19

Trebarnsmamman Pernilla drabbades av Hodgkins lymfom i oktober 2018. Ett år senare fick hon möjlighet att delta på en rehabvecka med CancerRehabFonden. Läs hennes berättelse om hur veckan hjälpte henne och kunde stärka henne i mammarollen efter cancern.

När jag fick min diagnos berättade jag och min man för våra barn att jag var sjuk och vi var öppna om allt under min sex månader långa behandling. Det gjorde att barnen visste vad som pågick och inte behövde gå och fundera på, och oroa sig för, vad som hände med mig när jag var på sjukhuset. Ett av barnen var också alltid med mig på behandlingen. Deras närvaro gav mig trygghet, precis som jag som mamma är tryggheten för dem.

Bild: Pernillas barn var med henne under cellgiftsbehandlingen

När jag var färdigbehandlad hade jag svårt att hitta tillbaka till ett normalt liv igen. Jag hade inte samma ork och klarade inte samma saker som tidigare. Det var svårt.

Både kroppen och psyket får sig en rejäl törn efter att man har gått igenom en cancerbehandling. Man tappar bort sig själv och den man en gång har varit. Kroppen förändras och hur man tänker och fungerar förändras.

Rehabveckan var en ögonöppnare för mig inte minst i rollen som mamma. Det är svårt att vara förälder och inte ha tillräckligt med ork. Jag kände mig otillräcklig och hade dåligt samvete över att inte klara av saker på samma sätt som innan jag blev sjuk. Under rehabveckan fick jag en annan acceptans för mig själv. Jag förstod att det är okej att jag inte alltid orkar och, viktigast av allt, jag förstod att mina barn kommer att fortsätta älska mig ändå.

Under veckan fick vi mer kunskap om vad som händer med en både fysiskt och psykiskt efter en behandling. Vi fick bland annat information om fatigue, som ju påverkar mycket, inte minst i relationen till familjen. Jag tror att den här kunskapen också hjälpte mina barn, att de fick en annan syn på mig som mamma. Jag upplever hur de är mer omhändertagande nu och det i sig gör att jag kan vara en bättre mamma för dem.

Jag vet också bättre nu hur jag ska fördela min energi för att bäst kunna använda den ork jag har. Jag har också fått lära mig om träning, vilket var viktigt för mig personligen. Efter behandlingen var jag rädd att träna, rädd att min kropp inte skulle klara av det. Nu siktar jag och min yngsta son på att träna ihop. Yoga, mindfulness och kostråd var andra viktiga saker som vi fick lära oss under rehabveckan.

Alla borde erbjudas en plan för rehabilitering redan vid behandlingsstart, för att inte få en så tuff resa tillbaka. Rehabveckan har betytt så mycket för mig. Om jag skulle beskriva den med tre ord så är det inspirerande, värdefullt och givande. Jag kände mig borttappad och vilse efter min cancersjukdom, men rehabveckan gav mig ett nytt och ljusare sätt att se på livet. Jag har hittat tron på mig själv igen och vet att jag klarar mer än jag tror. Jag vågar försöka lite till, men kan också acceptera att allt inte alltid fungerar som jag vill. Och att det är helt okej!  Man gör så gott man kan helt enkelt – för mer kan man inte göra.

Pernilla Silverfrid